Att söka arbete

Efter att min legitimation var klar ville jag börja söka jobb och bestämde mig för att leta på internet efter möjliga sjukhus. Jag blev tvungen att komma över min nervositet över att prata med en massa okända människor och ringde samtal efter samtal.

De flesta var intresserade ända tills jag sa att jag inte hade något arbetstillstånd och att jag därmed behövde någon som kunde agera petitioner. Då var det inte lika intressant för dem längre och det förstår jag. Att anställa någon (eller ens överväga) som sitter på andra sidan jorden och som man bara kommer att tala med på telefon innan hon kan börja arbeta måste kännas mycket konstigt. Att dessutom inte veta säkert när personen kan börja arbeta (beroende på visumansökan) hjälper väl knappast!

Men ett par intervjuer senare hade jag ett par jobbalternativ att ta ställning till och det blev ett sjukhus jag tittat på och drömt om i månader. Jag var överlycklig och började genast planera för hur det hela skulle bli.

Sjuksköterskelegitimation i USA

För att arbeta som sjuksköterska krävs att statens nursing board (i den stat du avser att jobba) har utvärderat din utbildning, ansett den vara likvärdig med minimikraven för utbildningen i USA och att du sedan tagit och blivit godkänd på kunskapsprovet (N-CLEX). Innan provet är godkänt får man inte kalla sig för registred nurse.

Sjuksköterskenämnder (Board of Nursing) kan ställa olika krav på utlandsutbildade sköterskor och det är viktigt att kontrollera med dem exakt vad som krävs för att ansöka om legitimation!

I USA är en sjuksköterskas utbildning allt från ca 2-4 år lång men det gemensamma är att de alla är mer allmänt utbildade inom fler områden. Vidareutbildningar så som i Sverige existerar inte, du kan som nyutbildad börja direkt inom vad vi anser vara specialistområden som t. ex intensivvård eller operation. Därför har alla både praktisk och teoretisk utbildning inom följande områden: obstetrik, pediatrik, medicin, kirurgi och psykiatri.

För att registrera sig som sjuksköterska i USA måste du ha alla teori och praktik inom dessa områden i utbildningen (de måste finnas på ditt transcript och därmed bekräftas av skolan). Exakt antal timar inom respektive område verkar variera mellan olika stater, jag klarade mig tex med så lite som 35 timmar inom psykiatri (California och New York).

Så hur gör du om du vill söka legitimation i USA?

1. Att ansöka om legitimation:

Kontrollera på nämndens respektive hemsida exakt vilka krav som ställs på dig. Ofta kan du skriva ut ansökningshandlingarna direkt från hemsidan tillsammans med övriga nödvändiga dokument. Ansök sedan om legitimation och betala avgiften.

2. Att få sin utbildning godkänd:

Alla utlandsutbildade måste på något sätt få sin utbildning utvärderad av godkänd organisation, något som naturligtvis kostar extra. Det görs ibland av nämnden själv (t.ex Californien) men för det mesta är det en extern organisation som utför det, t. ex http://www.cgfns.org/. Vilken organisation som är godkänd för nämnden finns alltid på hemsidan.

Kolla om det är du som ska skicka request for transcripts till skolan eller om det är något nämnden gör åt dig. Om nämnden ska göra det åt dig kan det vara ett papper du måste skriva under/skicka in till nämnden som godkänner att de får ta del av information från skolan (dokumentet skickas sedan med till skolan).

Till skolan (eller skolorna) kommer alltså en request for transcripts att dyka upp. Nu börjar en del problem antagligen att dyka upp eftersom skolan oftast inte är van att fylla i en sådan begäran och minsta fel på dokumentet gör att det inte kommer att godkännas hos nämnden

Jag tog reda på vem på skolan som hade hand utlandsförfrågningar och ringde och pratade med henne direkt. Mitt universitet var inte vana att hantera ärenden som det här och på det här sättet kunde jag snabbt reda ut en del saker och undvika senare misstag. Jag har lagt ned massor av tid för att underlätta för skolan (och i slutändan för mig själv) men det känns inte som om det varit bortkastat.

Alla dokument måste vara på engelska och medföljas av originaltexten. I alla sammanhang pratar de om certifierade översättningar men eftersom det är så dyrt har jag hittat ett sätt att komma runt det! Jag har själv översatt allt och sedan har min skola kontrollerat uppgifterna, skrivit under att det är en korrekt översättning och sedan förslutit kuvertet, stämplat över öppningen och till sist har jag skickat det vidare till USA. Det har fungerat för cgfns och de två nämnder jag är registrerad i. Dessutom hade det antagligen tagit hur länge som helst om skolan skulle gjort översättningen själv!

I mitt fall var det första gången som någon från min skola ansökte till CaBON och det medförde mer uppgifter att utföra. Skolan hade besvarat deras förfrågan om transcripts och om mig personligen men i nästa steg var vi tvungen att visa hur skolans utbildning såg ut. Eftersom frågorna skickades till mig (jag skulle sedan vidarebefordra dem till skolan) gjorde jag klart svaren och fick sedan en underskrift av skolan som sedan skickade dem vidare till nämnden Det handlade om hur utbildningen såg ut i Sverige, på min skola, vem som ansvarade för kvaliteten på utbildningen, hur länge den funnits osv. Dessutom ville de nu ha en komplett kursplan med specificerat innehåll för varje kurs.

När alla papper kommit in till nämnden (och ev extern utvärdering) ser de över dem och du får nu besked om de godkänner din utbildning eller inte. Om den inte blir godkänd får du besked om vad som fattas och förslag på hur du kan gå vidare (tror jag).

De som blir godkända får ett papper som heter ATT (Authorization to test) och som ger dig tillåtelse att ta NCLEX (provet ska tas inom en viss tid, oftast 3 månader). Du är därmed klar att anmäla dig för att ta kunskapstestet. Om du inte har börjat plugga är det sannerligen dax!

Jag använde mig av Saunders rewiew för NCLEX, speciellt den CD-skiva med frågor och svar som medföljde. Under ca 2 månader gjorde jag 100 frågor per dag (besvarade dem och sedan gick jag igenom svaren, varför de var fel eller rätt) och sedan var det bara att ta tjuren vid hornen och anmäla sig till testet. Jag valde att åka till London.

3. Klar för N-CLEX

I USA måste alla sjuksköterskor ta ett kunskapstest som kontrollerar att alla registrerade sjuksköterskor har mött minimikraven för att arbeta själständigt. Provet är nationellt och den som godkänns behöver ej ta det igen om man ansöker om legitimation i ny stat.

Provet kan göras i hela USA men också i flera städer i Europa (t.ex London). Bokning av testet görs hos http://www.pearsonvue.com/

Frågorna berör alla områden inom utbildningen och ser olika ut för alla som testas. Allt mellan 75-250 frågor ges, beroende på om du ger korrekta svar följd nästa fråga av en lättare eller svårare fråga. Efter 75 frågor kan datorn avgöra om du är kompetent nog att möta minimikraven och antingen stänger den av då eller så kan du få fler frågor (upp till 250). När datorn stängs av vet man inte säkert om det är för att kraven uppfyllts eller om svaren varit fel (och tillräckligt många) nog för att avgöra att miniminivån ej upfyllts.

Min dator stängde provet efter 75 frågor och jag trodde att jag skulle börja gråta, det kändes som om jag hade misslyckats kapitalt.

Efter provet kan man antingen vänta på att få svar brevledes (kan ta upp till 8 veckor), gå in och kontrollera på nämndens hemsida om man ligger under registrerade (kräver i en del stater att du angivit ditt SSN-nummer) eller att du betalar ytterligare en summa till pearsonvue och kollar provresultatet på deras hemsida. Svaret brukar finnas där inom ett par dagar.

Efter 3 dagar och väl hemma i Sverige gick jag in på hemsidan och kontrollerade testresultatet. Jag hade gråten i halsgropen och var fruktansvärt nervös, men det visade sig att jag klarat provet och gråten blev till ett skrik av glädje istället.......

Lycka till!

Drömmen om USA

Min dröm har länge varit att jobba utomlands och eftersom jag bara talar svenska och engelska är naturligtvis möjligheterna något begränsade.....

Efter många års vånda och åtskilliga halvhjärtade ansökningar till möjliga agenturer och sjuksköterskenämder hade jag äntligen bestämt mig! Jag ville försöka ta mig till USA, så nu var det bara att försöka hitta rätt information om vad som skulle krävas för att registrera mig som sjuksköterska och starta!

Jag får erkänna att jag faktiskt trodde att det skulle vara relativt smärtfritt och att det största problemet skulle vara att hitta någon som skulle vilja anställa mig. Det var ca 4 år sedan, och även om jag kommit närmare drömmen, så är det långt kvar.

De första åren tillbringade jag en massa tid på papperarbete och det kändes både oändligt trist och fruktansvärt frustrerande att hantera. Att registrera sin examen och få rätten att kalla sig sjuksköterska kräver massor av pappersarbete och till sist ett kunskapsprov (N-CLEX).